KÄR??

Haha, mamma kom in när jag satt och arbetade med ett skolarbete, Ja, jag vet att det är sportlov! Hon frågade om en alla hjärtans dag ask hon hittat och undrade vems det kunde va! Jag svarar att hon kan slänga den (även om det inte va jag som gjort den) Hon tittar tillbaka på mig.
- Du är inte kär i nån hanna?? Förhoppningsfullt
- Nej, svarar jag. Mamma tittar på mig och jag ser att det inte var det svar hon hoppats på!

Har inte varit kär på evigheter nu. Men jag är inte den som bara går och blir Kär. Jag är jäkligt svår flörtad. hehe så den som lyckas ska va glad. Ne, men jag är verkligen det! Jag kan va as flörtig ibland! Sen när jag "testat ", som egentligen är fel ord att använda här, honom. Så märkar jag att här fanns inga gnistor. OCh då är det över. Vilket dilemma! jag har märkt att jag klarar mig utmärkt utan killar. Det räcker att ha dem som kompisar.

Ja, det är ju ett annat problem! De flesta killar jag lär känna blir jag typ bästa kompisar med i stället. Jag bemöter många killar på de sättet så att de uppfattar mig som en tjej som de kan snacka med allt om. Vilket är bra i och för sig. MEn ändå!! Lite trött blir man ju!!